Tack Hanna!
Jag kom verkligen inte ihåg vad den hette, men den var så sjukt jävla bra. Man vill liksom inte sitta still, men ändå satt jag som förlamad. Jag sa till Carin under filmen att jag satt med korsade armar och hlt spänd i kroppen för jag rös typ hela tiden. Galet härligt!
.... Och han var ju så snygg!
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar