att åka tåg.


ja, jag har ofantligt svårt för att åka tåg. jag svettas alltid som en gris så jag skäms över att behöva utsätta mina medmänniskor på tåget för denna stank som antagligen jag utger.
just för tillfället sitter jag på tåget från göteborg hem till örebro. ja för nu är det mitt hem, örebro. med beatles i öronen mår jag nu lite bättre, men det var inte längesen som jag hade panikångest och var stressad som en idiot.

turen var med mig en stund under resan falkenbergt till göteborg. på falkenbergs järnvägsstation träffade jag ivar, johannes och gänget. dom skulle så jag jag till göteborg och jag kunde därför sitta tillsammans med dem på tåget. detta gladde mig. för en stund slapp jag tänka på att jag är livrädd för att åka tåg.

denna glädje som jag kände varade tills dess att dom i högtalarna berättade att vi var försenade. under mina samtal med ivar hade jag inte kollat på klockan och sett att vi faktiskt var försenade. dom ropade ut att mitt tåh dock stod på spår 5 och väntade tills vi kommit fram. detta lugnade mig lite men jag var tvungen att komma ihåg att det var spår 5 jag skulle till, vilket håll det nu låg åt. killarna skulle verka lustiga över min panik och lugnade mig och sa att dom visst kunde komma ihåg att det var spår 4 jag skulle till, eller 6. haha, nej tack det var inte kul för en med ångest.

halvt springandes mot spår 5 kom svetten, och som pricken över i:et var jag kissig som bara den. jag hann inte alls njuta lite över att få andas göteborgs fina luft, utan det var rakt in i tåget. för att slippa gå genom alla vagnar så tänkte jag vara smart och gå och kolla utifrån vilken vagn som jag skulle in i, men detta gillade inte konduktören. nej, du får ta och gå innanför. dum som jag är, eller "djup" som min älskade bror rasmus säger, så tog det ett tag för mig att förstå vad hon menade när hon skrek: - du får gå innanför. innanför, innanför tänkte jag, jag fattade inte alls vad hon menade. då fick hon prata klarspråk och sa då, : - du får gå inne i tåget!

jag fick inne i tåget för att hitta rätt vagn och som tur var så hade jag bara en vagn att gå igenom för att hitta min vagn, vagn 12. när jag sedan hittar min plats är den upptagen. eftersom jag vid den här stunden är en mycket svag människa med panikångest så frågar jag försynt kvinnan som sitter på min plats ifall detta är hennes plats. otroligt dålig fråga eftersom att jag vet att det är min plats, men vad vet jag tänker jag, jag är ju bara en liten människa, en liten tjej på 19 år och 10 månader. självklart svarar kvinnan att det inte är hennes plats och då säger jag lite försiktigt att "då är det nog min plats" (messigt leende).

nu sitter jag iallaflal på min plats som är platsen precis vid utgången till toan, där det bara är ett säte. det är den platsen som antingen ses som en coola platsen där man får sitta ostörd, eller den töntiga platsen där man får sitta helt ensam.

hade jag inte skrivit ner detta nu hde detta inte varit särskillt intressant, och hade jag onte haft denna panik som håller på att gå ner så hade det inte alls varit kul att läsa, men om det finns någon där ute som kan se sig frida mehlin få panik över en tåg resa framför sig så kommer den att skratta över detta. jag undrar om det finns fler som jag, eller om jag är ensam i världen om att få denna ångest över tåg resor.

jag har iallafall ätit lite av min kyckling wrap som jag köpte med mig. mycket god! tänkte skriva vad den hette men har slängt pappret. fuinderar på att plocka upp de från papperskorgen. i vilket fall, det är ju inte bara så att jag är sämst på att åka tåg för att jag är rädd för att komma sent, eller komma på fel tåg utan jag är också rädd för att bli åksjuk, vilket jag bli, jämt! för att inte bli åksjuk måste jag ha fönsterplats, och absolut inte åka baklänges. när du beställer tågbiljett på internet kan du beställa om du villl sitta vid gång, fönster, djurförbjuden vagn m.m. man kan dock inte beställa om man får sitta framåt eller inte, vilket jag tycker är skandal. jag måste därför alltid oroa mig för att jag ska behöva sitta bakåt. sitter jag bakåt så är det garanterat spya vilket mina vänner mikaela och sofie har upplevelser från.

saken är bara den nu att jag sitter just nu baklänges. oja, självaste frida mehlin sitter bakläänges och det är mörkt ute så jag kan inte kolla ut. jag har alltså överlevt en utav mina fastor. ja, jag är faktiskt lite stolt och det tror jag att mikaela och sofie också blir när dom får veta.

jag skriver och skriver men har inte kommit till det mest komiska enligt mig. det är till och med så att det mest komiska just gick för att stiga av här i skövde. min mest komiska händelse under denna resa varade i ungefär 5 sekunder, men den får mig fortarande att le.

(bara som en parentes så kom jag att tänka på att jag är sugen på mellandags rea, och kom då på att jag ska till stockholm i helgen och se på körslaget.)

åter till verkligheten och skövde. kvinnan som satt på min plats satte sig istället på andra sidan gången. jag kände ständigt att hon irriterade sig på mig. jag luktar säkert svett, och jag satt och krångla med min biljett och min mat och vattenflaska och så vidare. sedan var det även så att min väska som stod ibland dom andra väskorna hela tiden föll ner tvärs över gången. jag fick ställa tillbaks väskan säkert 4-5 gånger, innan jag bestämma mig för att lägga den ner jämte mig. efter ett tag var det dags för nästa väska att krångla och börja rulla, det var då det hände. jag tyckte inte det var roligt att väskerna krångla, jag tyckte det var komiskt. och det var då vi fick ögonkontakt, jag och kvinnan som tagit min plats. då kom blicken, en blick som sa så mycket, den sa på mamma-40+-sätt : - haha, det var hemskt vad väskorna flyger idag, (messigt leende). det var så klokrent och nu när jag tänker på det så ser jag mig själv framför mig, mig och bella, dansa mamma dansen. det var klockrent.

och det var egntligen bara det jag ville berätta.