Vid förra inlägget, då var det nära, nu är det här..
Sitter inne i skolan datasal och kollar in allas
liv på facebook. Som vi alla vet så är det så att
facebook är stället där allt händer. För vill man
veta allt, om alla, då är det Facebook som gäller.
Eller så kan man säga som så att, vill man veta lika
mycket som Josefina, då ska man kolla på Facebook.
Nu sitter jag iallafall i Örebro i datasalen och skolan har börjat.
Idag har vi bara fått en massa information, fikat, sen mer information,
sedan mer fika, sedan mer info, sedan mat. Innan maten
var dock jag ute och gick 6 km tillsammans med Josse och Sanna.
Här är jätte vackert. Det är vacker natur omkring oss, skolan består
av massa söta små röda hus med vita knutar, och en underbar liten damm
i skolområdets hjärta.
Igår hade jag fruktansvärd hemlängtan. Jag trodde att ajg skulle åka hem, trodde
verkligen inte att jag skulle klara det. Idag känns det mycket bättre. Dansarna
har pratat ihop sig, jag har lärt mig alla dansarna namn, och man har får mer
klarhet i skolan. Vi har också träffat lärarna idag och pratat
med dom och dom har presenterat sig. Anna, Frida och Toby heter dom och alla
tre är underbara på sitt lilla sätt. Det går inte att inte älska Toby. En engelsman
som jag skrattar åt hela tiden, och han kommer säkert tro att jag är knäpp som
alltid flabbar åt honom.
På skolan finns det också musik, bild och allmän linje. Musikerna går här
två år och dom är därmed våra änglar. När man inte hittar eller fattar så
finns dom till hands. Alla pratar med alla, och alla skakar hand med varann.
Det är en liten familj som kommer att bildas känner jag på mig.
När jag kom igår så gick jag för att hämta min nyckel. Dom sa då att jag fått
ett dubbelrum. - NEJ!, tänker jag, som måste få ha ett eget rum där jag kan
få vara för mig själv och bara gå runt ocg prata med mig själv.
Sedan kom det då fram till att jag skulle bo där själv,
vilket innebär att jag har dubbelrum, ENSAM.
Väldigt skönt, och rummet är väldigt fint, och toan är stor och härlig.
Som tur är så har jag Josse här. Henne är jag mycket med, och det är hon som
fick mig att inte åka hem igår. Jag kände verkligen helt seriöst att jag ville hem.
Men som tur var så kunde jag umgås med Josse så då kändes det tryggt.
Det är många nya intryck och mycket nytt men det känns som att allt
klarnar hela tiden. Nu är det bara dansen som ska komma igång.
Ska bli jätte kul att börja men också otäckt.
Imorgon ska vi iallafall börja "dansa". Det kommer antagligen inte att vara
någon seriös dans, utan mer lära känna varann lekar och sådär.
Det ska iallafall bli kul., för det känns som att man vill komma igång
nu så att man jag känna hur det känns.
Nu ska jag iallafall inte skriva längre. Jag hoppas att alla mina älskade
vänner har det bra, och att alla som har lust, ringer!
Vi ses!
PA!
P.s Jag fyller 20 år den 17e februari och då har jag lov så då kommer jag hem!! :)
